Jag är trött på allt. Jag vet inte varför, jag kom bara och tänka på det. Jag förstår inte varför inget kan gå som jag har tänkt mig. Jag känner mig värsta hatisk just nu. Jag hatar nästan allt. Om man har sagt något till någon så vet tydligen alla det. Varför måste man säga till någon vad någon annan har sagt. Det känns lite onödigt. "Håll käften" så va det någon som sa, just nu håller jag faktiskt med han. Det gjorde jag inte då. Så. Håll käften för fan, sluta snacka! Alla behöver inte veta. Jag kanske inte är perfekt, jag vet. Jag klagar på mig själv och på andra. Jag klagar på tillvaron. Seriöst, jag orkar inte med mer skiit. Jag känner bara för att sova bort allt. Sova och sova och sova. Vakna om någon dag och märka att jag är hungrig. Glöm bara bort mig, jag vill inte bli ihågkommen. Jag vill inte heller bli bortkommen, men det är jag. Bortkommen i en värld av både frihet och fångenskap. I en värld av perfektion. Jag hatar det. Varför måste allt vara perfekt. Man ska vara smal, man ska vara snygg, man ska ha vita tänder, man ska ha bra självförtroende, man ska vara lycklig. Ja, för dom som inte är det då. Vad ska dom göra, vad har dom? Jag vet inte. Jag är en av dom. Jag har varken någon självkänsla eller något självförtroende. Det försvann med vinden för länge sedan. Redan innan det hade jag dålig självkänsla och ännu dåligare självförtroende. Ni vet inte vad ni har gjort. Jag hatar er. Mer än något annat. Så fort jag ser någon av er blir jag arg och vill mörda någon. Det är ingen som förstår vad jag menar med det. Jag kan inte heller förklara. Jag är bara så jävla trött på all skit jag har fått tagit. Det som har gjort mig till en skalbagge med ett hårt skal. Jag är rädd för att någon ska få veta allt. Jag är också rädd för att förbli ensam resten av mitt liv och skaffa en massa katter som förökar sig okontrollerat. Bli galen och gråhårig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag måste göra något åt det här. Jag vet ett sätt, men jag är inte tillräckligt stark för det. Jag skulle inte klara av det. Det är inte att dö. Det är fegt och orespektabelt. Det är min åsikt i alla fall.
Jag älskar er alla. Jag vill att ni ska veta det. jag är ledsen om jag har sårat någon. I så fall har det inte varit meningen. På rikigt alltså, jag vill inte såra någon. Det är inte snäll, men jag är inte snäll så det hänger ihop ganska bra ändå. Ingen kommer orka läsa allt detta. Så...varför skriver du det Malin? Det är helt meningslöst. Aja, jag vill bara skriva lite. Jag vill skriva av mig lite. Jag vill inte gå omkring och tänka så mycket i Göteborg. Jag ska dit i helgen. Det skulle bli en katastrof om jag skulle vara sur där. Alla skulle bli värsta irriterade på mig. Jag ska sätta på mig ett glatt ansikte och skratta och vara glad. För det kommer bli kul. Aja, nu ska jag läsa igenom det här och sen typ gå och lägga mig. Jag är jättetrött.