Jag tänkte bara varna folk om att jag är duktig på att slåss. Skämt. Eller alltså, det var ju jag som slog så hårt att det där märket uppstod.

Jag sitter utomhus just nu. Därav bilden. Jag måste lägga in allt som jag vill ha kvar på mobilen på datorn. Annars kommer det att försvinna när de ska laga den. Stackarn, hon måste åka till Gävle... Ja, min mobil är en hon. Hennes namn är Desrié. Namnet kom till när min farmor sa fel.
Jag fick en tanke idag. Jag hade min första fotolektion idag. Det fick mig att tänka på att jag inte har använt min fina kamera under sommaren så speciellt mycket. Det är inte okej...

Jag har precis ätit klart frukosten. Nu ät jag mätt. Skolan börjar fem över tio. Jag har ett jättedåligt schema. Det är verkligen skit. Mamma och pappa åker till Grekland på lördag. Jag är avundsjuk. Jag vill också åka till ett varmt land och glömma skolan. Det kommer självklart att bli jätteskönt att vara ensam hemma i en vecka.
Men nu ska jag gå och göra mig klar.

Det kanske var ett tag sen nu.
Skolan har börjat och det är inte roligt alls.
Min mobil krånglar och det är inte kul.
Nu går allt bra...

Det där är precis vad jag vill ha till hösten. Ett par iallafall. Vet inte vilka som lockar mest.
Men jävla skit: Material
Fine Haircell is a leather with a fine haircell texture

Varning!
Känsliga läsare varnas.
Texten kan innehålla spår av en hel del klagande.

Jag må säga att det var nästan ovärt att gå på Sonisphere. Det började regna på eftermiddagen och det höll på hela kvällen och natten. Jag hade låga converse, leopard-strumpbyxor, ett långt linne och en svart tjocktröja med dragkedja. Allt var genomblött. Det blev genomblött när det började regna. Jag frös så mycket att jag inte kunde sluta skaka. Jag skakade så mycket att jag har träningsvärk idag (dagen efter). Alla muskler skakade, alla leder ömmade. Jag har fortfarande ont i höfterna. Allt i mig frös. Jag lovar! Marken var blott lera, vatten och vattning lera. Jag stod upp exakt hela dagen. Nej, där ljög jag. Under bilresan dit satt jag, det gjorde jag även när jag kissade i en bajamaja (fast där sitter man inte avslappnad i första hand), på tunnelbanan hem (dock inte hela resan). Det får benen att kännas som två plankor. På grund av regnet blev allt som var i min väska blött. Många saker blev förstörda, jag är livrädd för att filmen i kameran har blivit förstörd. Då dödar jag mig själv. Nej, då blir jag så förbannat jävla sur att jag aldrig kommer att förlåta mig själv. Det finns liksom bilder från P&L på den. Min väska luktar gammal fukt. Det är nog en av de värsta lukterna som finns. Iallafall när kvällen var slut så stod jag och väntade på Johan till höger om bajamajorna som vi hade kommit överens om tidigare på dagen. Eftersom att han stod väldigt långt fram på Iron Maiden (som spelade såklart sist) så skulle han komma ut typ sist. Så jag stod där och väntade och det började blixtra rejält. Jag ville inte visa någon rädsla. Det gjorde jag inte heller. Innerst inne var jag dock livrädd. Det kändes som att folkmassan aldrig tog slut. Efter ett tag kollade jag in i den och där stod han, Johan. Jag gick fram och kramade honom, jag var ju livrädd. Sen klagade jag på allt för honom. Mitt uppdrag var att få honom att tycka synd om mig så att jag skulle slippa tycka synd om mig själv. Uppdrag utfört. Minst 10 000 skulle med tunnelbana. Fast siffror och nummer är ingenting för mig. Jag kan dessutom inte uppskatta hur många människor det är, eller hur långt någon sträcka är. Vi lyckades komma långt fram i kön. Underbart! Allt gick som smort och när vi kom till Anneli så väntade en varm dusch, te och mackor, torra och varma kläder, underbart härliga och sjukligt sköna tältsängar.

...


Jag blir lika glad varje gång jag ser det där. Fortfarande. Det som har gått så lång tid nu. Det är knäppt. Knäppt!

Först och främst så vill jag berätta för er att jag har jättesvårt att skriva samtidigt som jag lyssnar på musik. Det är liksom texten i låten som kommer när jag trycker på dom förbaskade tangenterna!

Jag övningskör för fullt och det går faktiskt bra! Jag kör bara på kvällar så att jag slipper trafiken. Eller några bilar finns det ju. Jag kör på Ingarvet och mot Stångtjärn och mot Slätta. Det är klart att det inte är så mycket trafik där kanske.

Jag är beroende av Sims 2, igen. Jag älskar att bestämma deras öde! Jag ska snart spela lite (mycket).

Nu ska jag fixa naglarna. Gröna med glitter på. Eller kanske bara glitter. Jag har inte bestämt mig än. Vi får se hur det blir. Först ska jag ha på genomskinligt lack.