Idag ska jag fota.

Igår gick jag och min kära vän Viktor på en promenad. Det skule egentligen vara fler, men ingen ville tydligen. Så det blev bara vi. Vi var ute i tre timmar ungefär. Det var väldigt trevligt tycker jag.

Ikväll ska jag till Tommy och kolla på film. Det kommer säkert bli jättekul. Jag har ingen aning om vilka filmer, men spela roll. Roligt sällskap gör allting kul.

Jag känner verkligen för att fota. Men vem, eller vad och var då? 
Jag ska iallafall fota nånting idag. Solen skiner och det blåser typ inte. Fast vad vet jag, jag har inte varit ute idag.
Nu ska jag duscha sen ut och fota fota FOTA!

Lev med det.



Det var nog bäst så ändå.

Nu ska jag göra mig klar. Sen ska jag ta en buss ner till stan.
Stora troget.
Hoppas att det blir en kul dag.
Nu börjar jag bli väldigt väldigt trött på att vakna tidigt!

Kul inlägg...........

Tänk att ett enda litet ord, en enda liten mening kan få hela ens liv ur balans.
Tänk att allt kan rasa samman på grund av en enda liten mening. En mening som kan få en att förstå vilket stort misstag man har gjort.
Balansen kan vara svår att hitta igen. Man behöver stöd. Det behöver iallafall jag. Jag behöver dig.

Jag vaknade åtta idag igen. Hela lovet är förstört. Jag kommer vakna åtta varje morgon. Okej, inte försört det är ganska skönt att inte sova bort hela dagen.

Jag vill inte behöva be om hjälp längre. Jag vill att någon ska se mig och fråga hur det är. Sen med ett ärligt tonfall säga att allt kommer bli bra.

Nu pissar jag på mitt bloggnings avbrott.
Jag måste blogga. Jag är så jävla sur. Sur på dig, sur på din jävla attityd. Jag fattar inte hur man kan vara så jävla dum som du. Det är helt otroligt.
Nu sitter jag vid köksbordet, klockan är halv elva. Jag dricker cherry cola. Nu är den slut.
Jag klarade att inte blogga i två veckor. Och vad gjorde det för nytta? Jo, ingen nytta alls.
Just nu är jag bara väldigt arg och besviken. Jag vill bara skriva massa skit, men vem fan orkar läsa det? Ingen, ingen, INGEN!
Du fattar ju inte ett piss. Du tror att det bara är du som kan må dåligt. Du har så jävla fel med det. Varför skulle man inte kunna må dåligt fast man i dina ögon är perfekt. Den kanske inte är perfekt i sina egna ögon. Du kanske är perfekt i någon annans ögon som inte tycker att du kan må dåligt. Ändå mår du jämt dåligt och alla ska jämt tycka synd om dig. Alla ska jämt tänka på dig. Men du då? Tänker du nånsin på någon annan än dig själv eller? Nej, det verkar inte som det. Du är självisk. Du kräver så mycket uppmärksamhet. Och om du inte får det så blir du irriterad. Du vill veta allt om en, men får man någonsin veta nånting om dig? Nej, inte precis. Sånt vill du hålla för dig själv.
Jag förstår inte hur man kan vara så. Jag menar inte att jag är perfekt. Jag är långt ifrån. Fast, vem vill va perfekt egentligen? Varför sträva efter någonting som är så ointressant?
Inte så kul inlägg, men jag bryr mig inte. Jag kände ett stort behov av att skriva det.