Kanske kommer fler nån annan gång, men jag måste dra nu. Ska till mormor och äta mat.
Pusshej.

Jag känner att jag vill skriva. Det enda problemet är att jag inte vet vad jag vill skriva. Jo, just nu sitter jag och lyssnar på uninterupted chase, den heter så hoppas jag annars är jag nog lite illa ute. Seriöst den är verkligen jättebra!!!

Shit säger jag bara.
Shit

Jag är ledsen att det måste vara såhär. För mig känns det rätt på något sätt, även fast det egentligen förmodligen är så fel. Du...jag trodde mer om dig. Jag känner ingen mening i att försöka. Jag kommer ändå bara förstöra det. Ingen idé. Det är förstört nu. Låtsas inte om att det aldrig har hänt. Det gör allt bara värre, eller det kanske är det du vill...göra allt sämre för mig. Pissrumpa på mig bara.

Det är fel.

Tack så sjukt mycket Robin  =D

Vi lockade nya konfirmander.

Jag är arg på dig.

Du ska alltid misslyckas.
Du är dum i huvudet.
Du hänger inte med i svängarna.
Du är negativ.
Du är ful.
Du är allmänt konstig.
Du är dum mot alla i din närhet.
Du kan mest ingenting.
Du försöker inte ens.
Du kämpar inte.
Du har gett upp.
Du är jag.

Ja, den här gåsen är oplockad! Den finns liksom inte och då finns det ingenting att plocka från. Du fattar inte hur jag känner för det här. Jag är rädd. Jag vågar inte. Inte igen, inte nu. Du vet inte vad som har hänt mig och vad som har gjort mig till den jag är just nu, i detta ögonblick. Det är svårt för mig att ens genomgå en hel dag. Jag får ta på mig ett leende och hoppas på att ingen märker att det är fejk. Med gråten i halsen överlever jag med små marginaler. Det är inte lätt. Du ska veta att jag älskar att du försöker, men trots allt är det omöjligt. För dig för mig och för alla andra. Det är bara så. Inget du kan ändra på. Jag vet att du är arg på mig. Men fortfarande, du vet inte mycket du. Jag är redan så långt ner, näst intill inget kan dra mig upp igen. Ingenting som skulle orka med tyngden. Tyngden av mina tankar. Det blir för tungt för dig för mig och för alla andra. Det är bara att sluta. Ge upp. Gör inte det här för min skull. Det är jag inte värd och det vet du. Innerst inne vet du att det inte går. Att hur du än försöker så kommer jag stå fast vid vad jag tror. Dessa tankar är starka. Mycket starkare än din övertalningsförmåga. Jag ser den som tillgjord, fejkad och hånfull. Som om du egentligen inte bryr dig. Men om det inte är så kan du ju se mig rakt in i ögonen och säga som det är. Jag klarar inte av med falskhet. Jag klarar inte av mer otryggkhet och osäkerhet. Allt är mitt fel och så kommer det förbli. Alltid!

Och allt är emot mig. Ingenting ska fungera. Går inte att spara och publicera. VARFÖR?

Jag saknar barndomen jättemycket. Jag vill inte vara mittemellan barn och vuxen. Det är jättejobbigt. Tanken på att jag aldrig mer kommer vara barn igen är som ett hårt slag rakt i ansiktet. Jag kan inte tänka så. Jag blir seriöst jätteledsen. Det går inte. Jag kan inte acceptera det. Det är hemskt. Jag vill bara sitta inne och kolla på mumin hela dagarna, vara liten och söt, gå till skolan och tycka att det är jätteroligt. Men det är bara att inse. Den tiden har flytt sin väg. Den kommer inte återvända.
Jag kommer ihåg en gång när jag var liten. Det var sommar ute och pappa tvättade bilden. Jag ville hjälpa till, men det blev tråkigt så jag slutade. Jag hade röda riktigt fula shorts på mig. Jag såg att Lisa var ute. Så jag bestämde mig för att gå till henne. Jag sa till mamma att jag gick dit. Vi lekte hela dagen. Det var jätteroligt kommer jag ihåg.
Det är sådana minnen som är bra att hålla kvar. Dom är viktiga för mig. Fina minnen om mest ingenting. Nu för tiden får jag mest dåliga minnen som vägrar försvinna. Hur jag än försöker förtränga dem kommer de tillbaka och spökar i mitt huvud.

"Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar
Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma
Var det dig jag såg som ett spöke från döda drömmar
Var det dig jag såg, har jag äntligen lyckats glömma"
Järnspöken - Kent

Den biten är riktigt fin tycker jag. Passar in jättebra på hur jag tänker.

Vår pulsen är det bästa som finns, nästan i alla fall. Vår puls och lusse show. Älska det! Men det va den sista showen ever för oss i nian. Det är jättetråkigt faktiskt. Här kommer lite bilder från showen :D











Flumbilder efter showen :D





Kanske blev lite många bilder. Aja, har typ tusen av dom ;)

Jag har varit på shopphumör ett tag nu. Jag har köpt mycket kläder, ett par brillor och en bok till exempel.
Syskon kärlek av Katarina Von Bredow. Den verkar jättebra.

Jag ska läsa ut Harry Potter och fången från azkaban idag och kanske hyra filmen.


Jag i brillorna. Från Gina Tricot

Väldigt lyckad valborg tycker jag.

- Failade totalt med sminket
- Hade sönder handbromsen på alles cykel
- Satt i fågelskit
- Fick ett utbrott på viktor
- Slog viktor
- Frös ihjäl
- Somnade i soffan
- Somnade i sängen med smink