Med händerna i midjan står jag och drömmer mig bort. Jag kollar åt ditt håll, men du verkar inte se mig. Du kanske låtsas som att jag inte finns. Plötsligt kommer du springande mot mig. Du tar tag i mig och lyfter mig, sådär som konståkare gör. Jag känner mig lätt som en fjäder. Sen släpper du mig och jag blinkar till. Det var inte verklighet. Jag kollar åt ditt håll igen. Du sjunger den där låten som man jämt får på hjärnan. Jag vänder mig om och går. Jag vet att det aldrig skulle hända. Du och jag, det går inte ihop min vän.