Lia och Alia, Gubbe1 och Gubbe2, Hanne och Malin

Ja, vad ska man säga. Vi har haft så många dödsroliga stunder tillsammans. Det kan jag lova dig. Och grejen är den att vi kommer ha mycket mer än dubbelt så många såna stunder till. Säkert roligare också. Jag är ledsen att jag har varit en bitch, men jag tycker faktiskt nästan att jag har haft rätten till det. Jag vill iallafall vara kompis med dig tills döden skiljer oss åt. För du vet, vi ska ju dö när vi är 100 år. Haha, när vi var små var vi så stört töntiga. Fast...så komer det alltid vara. Några exempel på våra töntiga påhitt: Pling-år, böcker, trotri min rumpa, SABB, radioprogram med underbar reklam...roomeo ååh romeo!, tomatskjortan osv osv. Jag hoppas och tror att vi kommer leva tills vi blir 100 år och att vi upptäcker en ny ö.
Man får inte vara så pnatig ju.
Jag älskar dig Hanne. Och det kommer jag alltid göra. Även om det kanske inte verkar som det, så gör jag det.


Jag vet egentligen inte varför jag skriver det här på bloggen och inte säger det till dig. Kanske för att jag är för feg. Kanske för att jag inte pallar snacka om det här mer på jättelänge. Jag har redan gått iväg för att från ett samtal i tårar. Det var dock inte med Hanne, men det var om samma sak. Jag har redan grinat för mycket om nätterna. Nu vill jag sluta med det. Det är nog därför jag skriver det här och inte säger det.
Jag hoppas att allt kommer bli bra.